mitt stora problem är att mina problem är så pass små att de knappt räknas som problem men de gör lika ont för det

igår åkte jag och maja till gangsterstället berga, där gangsterkrille bor och väldigt mycket folk befann sig. jag hade cola och vodka i en yoggi yallaflaska och maja trodde det var yoghurt i men det var det ju inte. det var äckligt mest. jag var sur och kände mig som jens lekman och ville mest sätta mig i ett hörn och ja, vara sur. känner att bra första intryck inte riktigt är min grej. sedan var jag plötsligt berusad nog att gå med på att göra en complete fool av mig själv genom att sjunga massa kvalitetsmusik på singstar. jag vann en gång. av typ sju. och det var på eloise. försökte skölja ner vad fan det nu är för fel på mig med cider, öl och shot med knack men det ledde mest bara till mer sång, bland annat en repris på min och krilles norska karaoke i åbylund, fast den varken var norsk eller karaoke den här gången. och markus krunegård på teckenspråk. (med käppar och grus i hjul och maskiner!) sedan såg vi på film allihopa och jag somnade på det hårda vardagsrumsgolvet på typ fem minuter och vaknade när den var slut, fick veta att jag hade snarkat, snodde ett glas läsk och åkte hem.

äh. jag vet inte. jag är helt enkelt inte i takt. nu lyssnar jag på melankolihiphop och försöker plugga. försöker som vanligt. gotta get serious. ja.