dom levde i misär och jag hörde stråkar

idag gick jag och maja på indieklubbens årsmöte, dvs håkans skivsignering på skivlagret. (bada-bom tsh!). maja hade sina fina örhängen på sig, de är från quimper och är avundsvärda. iallafall. det var lång kö och löpande band-principen; hej tack för att du kom signatur hoppas att du får det bra eventuell kram om man inte har en anti-krama-artister-för-det-är-rätt-så-fånigt-på-ett-plan-policy. håkan verkade sjukt sliten och trött men ändå. shit en sån kick. som av en jävligt bra konsert gick vi ut och kunde inte sluta le väldigt brett. åh så fånigt. mitt cynikerjag skriker i plågor. går inte att förneka att det var några ögonblick av pure joy där. nu har jag lyssnat genom 2 steg från paradise (mitt signerade cd-ex, ja) typ tre gånger och det är inte dåligt alltså. både river en vacker dröm och saknade te havs lyfter i sammanhanget och dom där jag kommer ifrån är ett nytt epos i stil med tro & tvivel och en midsommarnattsdröm, sinnessjukt bra. titelspåret och det här är min tid är också some major stuff. shelley och det dom aldrig nämner kommer jag inte ihåg hur de låtar, anar att det innebär att de är de svagaste spåren. de växer säkert. det är faktiskt ett helhetsalbum, men såna brukar ju håkan faktiskt göra so no surprise. ja. nöjd. je suis contente. omslaget är galet snyggt också. mhmh. har fortfarande inte packat upp mina väckor, mhmh.