andra behöver fylla på jämt, vi kör på som om inget har hänt

ja, markus alltså. fy fan vad bra. helt sjukt. alltså woah. och vilken jävla bra helg jag har haft. vad bra allt är just nu! det är nästan så att man vill kasta bort cynismen och sälla sig till den optimistiska skaran. det är ett handikapp när livet hoppet ivern brinner för starkt.

iallafall. han spelade inte allt gör mindre ont sen, men det gör nästan inget, för vi var längst fram, hade m a r k u s k r u n e g å r d ! ! ! skrivet på händerna (jag fick vara sista två utropstecknen), vi fick de att spela benny, munspelsdåren var så jävla bra, den som dör får se var extas, och fantastisk, om än förutsägbar, öppning med lev som en gris dö som en hund. insåg verkligen hur mycket hans musik varit soundtracket till mitt liv de senaste, ja, två åren. alla låtar handlar om någonting liksom. ååh. svettig och äcklig av allt dansande begav vi oss ut därifrån, och vem får vi stå och snicksnacka med om inte självaste markus då! yeaaaaaaaaaaaaaaaaaah

funderingar kring att åka och se honom igen i hemstaden den nittonde mars. det vore ju peppt alltså. gud ja. klad malin!