je n'ai rien que tu veux avoir

om tio minuter ska jag börja plugga och allting börjar på f:
franska, filosofi och fittjävlakemihelvete.

stressigt skitliv är vad jag lever just nu. går runt och ser nedknarkad ut för att jag inte sover ordenligt. dålig hy. har inte tränat på över två månader. all form av optimism är som bortblåst och det enda som spelar någon roll är att överleva nästa prov, inlämningsuppgift, redovisning. är ur takt i alla sociala sammanhang och känner mig överflödig och bortkommen. dåligt samvete så fort jag gör någonting roligt för att jag vet att jag egentligen borde sitta med subjonctif, platon eller oxidationspar. orkar inte ens upprätthålla ordentlig social kontakt med alla jag vill ha det med, så det är upp till er att höra av er. (snälla gör det också).
det värsta är väl ändå att när jag väl lyckas så blir jag inte ens glad över bra resultat, bara lättad över att inte ha misslyckats så där som jag brukar göra nu för tiden. ingenting känns som det borde göra, och brukade göra. allt är så statiskt och evigt på det allra negativaste sättet. jag sitter fast tror jag. som man brukar göra på vårarna. det är då man skriver långa att-göra-listor för personlig utveckling och tillfredsställelse, men när fan ska jag ha tid med det?