när jag och maja var och intog chailatte på en bänk i domkyrkoparken så hör vi plötsligt en väldigt hög och otydlig röst som sjunger med beundransvärd inlevelse. (fast jag har glömt vad, det var något med aaaaaaaaaaalriiiiiiiight!). sedan kommer det en gubbe vinglades runt kyrkohörnet. han verkar hyfsat aspackad.
han såg ut som father ted fast lite mer rock'n'roll, för han hade skinnjacka på sig också. men the same fabolous hairdo. ja, man skulle kunna säga att han faktiskt var definitionen av rock'n'roll.
jag vaknar och känner mig trött och till och med lite full
så jag tar mig för pannan
och visst är det så att nån annan har gjort det här förr
domkyrkoparksdååååååreeeeeen
domkyrkoparksdåååreeeen
domkyrkoparksdåååååååren
domkyrkoparksdåååååååååååreeeen
förresten så var/är det helt underbart fantastiskt fint mjukt höstljus ute. passar perfekt till det här när man går hem långsamt och önskar att man inte bara hade analoga kameran med sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar