affischodysséen, invigningsceremonierna eller hur malin blev sjutton

den andre november tjugohundranio, en dag då häftiga vindar gav höstlöven whiplashskador och tvingade linköpingsborna att envist gå i en viss vinkel för att inte frysa iväg eller flyga ihjäl.

på ågatan låg ett ensamt pokémonkort bland gatstenarna, leaftype men av oidentifierad identitet. kring ett elskåp med amelie och budskapet nu är det vår på låg gula löv på ett sätt som fick människorna att undra ifall vädret besitter ironisk humor och skadeglädje och ett uns hånfullhet, för det här var den första dagen med den där krispiga vinterkänslan i luften, på dagen två månader efter den första dagen då allting luktade svagt av mättad höstdoft.

vid tio i åtta möter historiens protagonist malin upp maja på trädgårdstorget för att starta upp dagen med en chailatte, den bästa sortens frukost men hon i kassan hade dåligt måndag morgonshumör.

det var första dagen efter höstlovet och många långa lektioner men många fina gratulationer och apelsinchoklad. det var slå upp saker som är otydliga längst bak i hjärnan i encyklopedier och på wikipedia och få veta att ens kärleksliv är dömt att misslyckas om man är en obotlig sucker för onödigt vetande* och på lunchen var det tp i berzån och total briljans på grund av precis detta förråd av saker det inte finns någon större anledning att veta. det var kindpussar och kramar och i miss you when you're not around för ni är jättefina nästan allihopa hela skolan okej det var en överdrift men åh ni vet nog om det om ni är bäst, puss.

en affisch i konsum födde idéen om kombinerat affischfetischmöte och småkakeätande, och även fast punktligheten hos medlemmarna, ja eller närvaron - svikare blir straffade, var tvivelaktig, så klockan arton vandrade protagonisten dithän och sedan sneakade hon runt bland hyllorna och fick ökad respekt för varuutbudet innan de tappra riddarna max och nils dök upp, vandrande längs mejerihyllorna med en gåva i form av vad jo affisch såklart med sig. ajvaren kollades in och maja anslöt, det handlades "champagne" och "whiskey" som kanske egentligen var cider och whiskeyessens och djungeldessert och morotsjuice och fyra sorters kakor och sedan nåddes klimax rent fetischmässigt då stark killes nummer antecknades och lades allra närmast hjärtat.

truppen vandrade till protagonistens enkla boning, där det lyssnades frank sinatra och nat king cole och que tal homosexual, innan vi hittade gruppens nya themesong som är på franska, innehåller mycket la la la och handlar om att vara kär i en affisch. det blandades socker i barnmaten för den var alldeles för osötad, stackars barn, stackars oss, whiskeyessensen blandades till med vatten och smakade bara jätteutspätt, men sen blandades det med flädercider och sockerstinn morotsjuice och blev godare och nästan gott. att blanda till intressanta drinkar kan sägas vara något slags specialitet inom umgängeskretsen.

en emman och en jesus hämtades upp och det begav sig till konsum igen, för mer champagne och pepparkakor och lite gammeldags stilldricka för sånt tycker vi om. födelsedagspresent gavs av emman till protagonisten och den var av gummi och i en liten ask, och max skulle köpa balsam för det hade hon ett akut behov av. maja ropade HEJDÅ och åkte hem och truppen ropade HEJDÅ och gick tillbaka till möteslokalen. greta var också där sen och det pratades emmabodaminnen och sådant för man blir ju nostalgisk på ålderns höst. och progg och dansband. och happy birthday i underlig stämma tillsammans med discoversionen på spotify.

kvällens största syfte - eller var det det? - närmade sig med stormsteg för nu skulle emman, greta och jesus intervjuas av Styrelsen för att eventuellt få ansluta till den anrika föreningen. nils hade stämt gitarren (tack tack tack) och ackompanjerade deras svar på kluriga frågor som "vad var din första affischupplevelse?". var det ett bra svar fick man ett häftigt solo, var det lite mer tveksamt var det mer lite plinkade och pratade man sex fick man en melodi som var mer inriktad på rörelse än välljud. alla tre lyckades och blev lyckade, lyckliga medlemmar, hurra hurra!

och facebookkapande, alltid facebookkapande.

vid halv elva slängdes de ut allihopa för protagonisten skulle äta citrontårta och mottaga presenter, det var festivalbiljett och kudde och riksdaler och strumpbyxor och löften om mer i framtiden. rent materiellt sett. på andra fronter finns det inget dementerat eller bekräftad, det är väl bara att avvakta.

det var en fin födelsedag, muchos gracias eller hur det stavas. merci beaucoup.


(på den här bilden är det också kalas, därför passar den. kolla ostbågarna liksom.)

*tack för den selma, uppföljningsinlägg kommer. definitivt.