kulturbloggen

om jag vore i skolan imorgon skulle jag läsa upp den här dikten och analysera den på redovisningen. nu får någon av de tappra pojkarna i gruppen göra det istället. näcken av erik johan stagnelius. den är faktiskt väldigt fin och det faktum att jag precis gjorde analysen - som på grund av feber är lite extra djup och ja, småflummig, fast på ett bra sätt - nu ikväll alldeles nyss väger upp de senaste sjukdagarnas bulimikonsumtion av skräpkultur (dåliga sitcoms, dåliga bloggar, you name it) lite grann iallafall. och det är bra.

Kvällens guldmoln fästet kransa.
Älvorna på ängen dansa,
Och den bladbekrönta Näcken
Gigan rör i silverbäcken.

Liten pilt bland strandens pilar
I violens ånga vilar,
Klangen hör från källens vatten,
Ropar i den stilla natten:

"Arma Gubbe, varför spela?
Kan det smärtorna fördela?
Fritt du skog och mark må liva,
Skall Guds barn dock aldrig bliva!

Paradisets månskensnätter,
Edens blomsterkrönta slätter,
Ljusets änglar i det höga -
Aldrig skådar dem ditt öga."

Tårar Gubbens anlet skölja,
Ned han dyker i sin bölja.
Gigan tystnar. Aldrig Näcken
Spelar mer i silverbäcken.